Jag önskar att man kunde försvinna, försvinna från verkligheten och in i en annan värld. En värld som är helt felfri och ser ut exakt så som jag vill att den ska se ut. Orkar verkligen inte med detta dårhus!
Det ända jag får höra är hur dåliga alla jag känner är, att jag är dålig, och att det är jag som bara klagar hela tiden!

Dom är aldrig hemma längre, och när dom är det så bråkar vi bara.. eller mer att dom bråkar och tar sedan ut skiten på mig! Jag vet inte hur länge till jag kommer klara av att ha det såhär. Julafton kommer för min del vara som så att jag ligger och sover hela dagen, jag tänker fan inte sitta och låtsas som om allt är prima, bara för att det är en "speciell" dag.

Jag orkar verkligen inte, gränsen är nådd och jag vet inte vad jag ska göra eller ta vägen längre! Vill bara flytta från skit Stockholm i hemlighet, inget ska veta vart jag tar vägen, ingen ska kunna nå mig. Vill bara börja om på nytt och försöka glömma, glömma min tragiska barndom med en massa otrevliga saker, glömma dagens problem, glömma bort alla jag har känt och känner.. försvinna och glömma helt enkelt!

Den "perfekta" familjen kommer bara fram när folk är här, dom kan aldrig visa hur dom egentligen är! Jag orkar inte.. jag gör verkligen inte det.. vafan ska jag göra? Det är tragiskt när man börjar känna hat, istället för kärlek.. eller när man känner att man bara ställer till med besvär eller är i vägen. Brukar sitta och tänka på hur det skulla vara om jag inte hade funnits. Eller om jag hade varit en snäll liten flicka som gör exakt allt dom säger att man ska göra och ha toppbetyg, vara bäst i klassen och näst intill felfri.. skulle jag duga då, snälla säg mig.. är det så ni vill att jag ska vara för att få ett slut på detta? Jag orkar inte ta emot mer skit nu! Jag orkar inte!
 
/ emelie