Jag vet inte riktigt vad jag vill med mitt liv längre, jag hade planer och drömmar men nu känns det som om dessa planer är långt, långt bort. Jag vet iallafall att jag vill jobba inom vården, jag brinner för det, jag känner det. Men frågan är vad? Orkar man plugga vidare eller kommer man fastna på ett äldreboende och bli som en av dom gamla tanterna som har glömt bort varför dom är där?

Det jag vet är att jag vill flytta hemifrån och ska man göra det så måste man ha en fast ekonomi och ska man ha en fast ekonomi så måste man ha ett fast jobb. Hur kommer då pluggandet in i bilden? Kanske ska man gå på Komvux och plugga upp dom betyg som jag inte riktigt är nöjd med, då kanske jag känner om pluggandet är någonting för mig.. om jag orkar börja om med allt som har med skolan och läxor osv att göra.

Är lite smått förvirrad när det gäller min framtid och hur jag ska göra. Annars så leker livet just nu. Jag har en helt underbar pojke som inte gör ett skit för att såra mig, känns nästan som om jag inte är värd någon som är så bra. Jag har tagit studenten och har dock en utbildning trots att jag inte vet om jag vill att undersköterska ska räcka. Jag har en familj som älskar mig och stöttar mig till 100%. Jag har en massa kompisar som är helt underbara, förlåt att jag inte träffar er så mycket bara men mitt liv är fullsmockat och jag försöker verkligen träffa er alla så gott det går. Jag håller på med körkortet och är alldeles snart klar med det..

Så, egentligen kan jag inte klaga på så mycket men ändå så ligger det en massa tankar som gnager musten ur mig och gör så att jag inte orkar någonting istället. Och det är inte bra heller, för jag vill ju inte gå hemma hela dagarna. Eller det gör jag ju egentligen inte heller eftersom jag är anställd som timmis på ett ställe, dock inte det bästa men hey! Det är pengar!

Nej, nu lägger jag ner för idag. Jag ska försöka uppdatera oftare. Men bloggtorkan har varit enorm på senaste tiden. Nu blir det sängen och en underbar kille brevid sig. Godnatt!