Idag vaknade jag av att mamma rusade in i rummet och sa:

"-Emelie! Fort, kom upp! Du måste hjälpa mig..vi måste gå över till grannen A. Det är något fel med henne! Hon ringe och sa att hon behöver hjälp!"

Eftersom jag var nyvaken så fattade jag inte ett skit av vad hon sa men jag förstog att någonting var på gång. Och jag hade hört att hon hade nämnt något om grannen A. Och då förstog jag att det var någonting som var fel eftersom hon precis har haft en vänstersidig stroke.
Så jag och mamma kastar på oss kläderna och springer över till henne.
När vi kommer in så sitter hon naken på badrumsgolvet och är jätte yr, så jag frågade vad det var som hade hänt och pratade lite lungnande med henne medans jag kollade puls och lite sånna saker. Då berättar hon att hon hade spytt blod.

Jag går då och kollar om hon verkligen hade gjort det, och jajjamensan där låg en stor pöl med blod på golvet. Så jag bad mamma ringa efter ambulansen direkt. Mamma visste inte riktigt vad hon skulle göra för hon var så uppstressad så hon gjorde som jag sa. Jag misstänkte i och för sig att det var en biverkning efter hennes medicin eftersom hon äter blodförtunnande, och då kan man få blödningar i magen.

Vi klädde på henne (såklart) lite sakta så hon skulle vara klar tills ambulansen skulle komma. Och så lät vi henne ligga kvar på golvet för jag tänkte att om hon svimmar så ramlar hon i alla fall inte. Och medans vi väntade så kollade jag pulsen regelbundet.

Ambulansen kom till slut och de beslutade att hon skulle få åka med in för att vara säker, men vi nämnde även att hon äter blodförtunnande så att de skulle veta om det.

Sen nu för någon timma sedan så fick vi ett sms av grannen A's dotter där det stog att det var en biverkning från medicinen och att hon var hemma och mådde bra nu. Så, det känns härligt att veta. Och så tyckte tydligen A att jag hade gjort ett bra jobb och mamma var tydligen tacksam över att jag var med också, enligt henne så lugnade jag ner både mamma och A, haha!

Visst är det bra att vara undersköterska ibland?! ;)