Åh Gammelmormor,

Jag skulle kunna sitta här och skriva en hel novell om hur mycker jag saknar dig och hur ont det gör att du inte längre finns här bland oss. Men det tänker jag inte göra. Jag tänker istället fokusera mig på alla bra och roliga minnen jag har tillsammans med dig. Minnen som jag alltid kommer ha och som jag vid flera tillfället tänkt tillbaka på med värme i hjärtat.

Minnen som när jag var mindre och kom till dig på sommaren, då drog jag alltid fram en balja och fyllde den med vatten och badade 2 små dockor som du hadde som vi barn fick leka med, jag minns hur jag alltid tvättade deras hår men tvålen vi fick och hur jag sedan torkade dom torra för att sedan börja om igen.

Minnen som då man med spänning stog otålig i köket och väntade på att dina kötbullar skulle bli klara, man väntade och väntade och så åt man alltid extremt mycket för dom kunde man aldrig få nog av. Och om det var någon annan där så krigade man alltid för dom, för dessa kötbullar var vekligen en favorit för hela släkten.

Minnen som alla gånger vi firade midsommar hos dig, hela släkten var samlad, även här var kötbullarna framme, glassen var kall, jordgubbarna var färdiga och väntade på att ätas. Och när vi skulle leka "så ska det skråla" och du kom på en låt så blev du alltid så glad så du viftade med armarna. Och var det så att du kände igen en låt men inte kom på vilken det var så utbrast du alltid "men åh, det är ju den här ju!".

Minnen som alla gånger när vi ungar har lekt i lekparken bakom ditt hus, och alla timmar vi har spenderat på den där snurr saken som ingen fortfarande vet det riktiga namnet på. Och att när vi alltid skulle till lekplatsen så sprang man alltid barfota mellan lekplatsen och ditt hus. Ont gjorde det alltid när man kom till gruset, men det var härligt ändå. För du bodde där, och man var hos dig.

Minnen som när jag var godis sugen och så fick jag alltid en tjugolapp så jag kunde springa till kiosken och köpa någonting gott för att sedan komma tillbaka och ALLTID fråga om du ville smaka. Ibland ville du men andra gånger så log du och skakade på huvudet och sa "nej tack, det är ditt godis, ät det du"

Dessa är bara några utav alla minnen jag har tillsammans med dig. Det finns otroligt många fler, men endel vill jag har för mig själv. Man kan säga att jag har dom som i en glasburk som jag plockar fram när allt känns lite extra tungt. Men det finns dock ett minne till och det är det alldeles speciella som jag aldrig någonsin kommer glömma bort:

Jag kommer ALLTID minnas hur mycker jag älskar dig och hur mycker du faktiskt betyder för mig. Eller hur mycker du muntrade upp mig och alltid visste vad du skulle säga när jag behövde prata. Jag kommer alltid minnas att du älskade mig tillbaka och att du alltid fanns där, så som jag försökte finnas för dig fast jag var så mycket yngre. Jag kommer alltid minnas hur stolt du var över mig och hur ofta du faktiskt sa det. Men mest av allt så kommer jag alltid minnas att du var min gammelmormor nu och för alltid.