Puh! Äntligen har jag kommit hem från jobbet.
Det var iofs en relativt skön dag idag och inte allt för mycket att göra.
Hade dock 2 patienter som båda är lika snurriga och sen att dom ligger i samma rum
gör ju inte saken bättre! Den ena av dom ska gå och plocka med exakt allt hon ser (spelar ingen roll vems det är) och den andra tror att hon är på en annan planet och att hon har hamnat utanför universum.
Och det förklarade hon genom att säga/göra såhär:

Jag är inne och lämnar frukosten till henne och när jag har ställt ner brickan så börjar hon
rycka mig i tröjärmen helt frenetiskt..
Jag: Vad är det?
Pat - Jag tror att jag har hamnat utanför!
Jag - Utanför vadå? (och tittar lite misstänktsamt på henne)
Pat - Ja, men utanför universum såklart! 
 
Jaha, nej men det är ju klart att jag fattade att hon hade hamnat utanför universum det är ju
normalt och man är ju inte helt bakom flötet....öööh?!

Vad ska man säga? Det är ju synd om dom men ibland så är det fan inte lätt att hålla minen!
Det är nästan så att man tror att patienterna skojar med en ibland.
Det var som första dagen som jag jobbade där när jag precis hade blivit anställd så gick
jag in till en patient, när jag kommer in till henne så ser jag att hon har lagt löständerna i sina trosor..

Jag - Vad är det du har lagt i trosorna? (medans jag kollar läget där under)
Pat - Aa, men det är ju mina löständer.
Jag - Dina löständer?! Jaha, och varför har du lagt dom där?! (plockar upp tänderna)
Pat - Men, jag visste ju inte vart jag skulle lägga dom och där var ju närmast!

Okej det är ju bra att alla har sina egna sätt men kom igen liksom! Haha, fast vad är det man säger?
Alla sätt är bra förrutom dom dåliga!