Klockan är i skrivande stund 03:35. Jag borde sova, jag vet. Jag gick och la mig men mer än så blev det inte. För tankarna hann ifatt mig. Tankarna som jag gång på gång trycker undan varje dag. Så det slutade med att jag hamnade här, för att skriva av mig. Nu är frågan bara om orden kommer ut, eller om min skyddande mur låser in dom...

...Jag hade en gång 3 personer i mitt liv som jag avgudande till 100%. Dom 3 personerna var min bror, min brorsdotter samt min brors flickvänn. För några år sedan kunde jag inte tänka mig ett liv utan dom, men nu sitter jag här. Och känner dom knappt längre. Och det känns så jävla tungt. Det är någonting som jag tänker på varje dag. Och det som nästan är svårast att hantera är att jag vet inte varför saker har blivit som dom är, jag har verkligen ingen aning. Det jag vet är att pappa och min bror bråkade och sen efter det blev allt bara kaos.

Jimmie - Om jag ändå kunde få min älskade storebror tillbaka. Jag saknar dig så sjukt mycket. Och jag såg upp till dig så otroligt mycket, du var verkligen mitt allt. Allt du gjorde ville jag göra. Där du var ville jag vara. Jag vet att jag mest troligtvis var en riktigt jobbig skitunge i dina ögon men jag ville ju bara vara som dig och vara i din närhet. Så fort jag hade några problem så vände jag mig alltid till dig, även fast jag kanske inte sa något så blev allt så mycket bättre när jag såg dig eller när jag kramade dig och du sa "hej yster". Eller alla gånger när vi har brottats och du alltid vinner över mig och jag blev lika förbannad varje gång. Fast innerst inne så var jag bara glad..och varför? Jo, för att det var du som lekte med mig. Eller som när jag var runt 15 år och fick hänga med dig och dina polare, jag kände mig som en i gänget och var så stolt över att du tog med mig på saker även fast åldersskillnaden var så stor. Du har fått en son nu också, och han är otroligt söt. Jag har tyvärr bara träffat honom 2 gånger. Och det är synd att jag inte alls har fått vara med i hans liv. Även om du kanske inte ser mig som din lillasyster i längre så kommer jag ALLTID se dig som min älskade storebror.

Tindra - Fasters charmtroll, dig saknar jag så otroligt mycket. Jag börjar nästan gråta när jag tänker på allt jag måste ha missat. Det var du och jag när du var liten. Och jag älskade att leka och busa med dig. Jag gjorde och skulle fortfarande göra allt för att du skulle le och vara glad. När du var ledsen så var jag ledsen. Jag kände dig så väl då..men nu vet jag knappt hur du är som person längre eller vad du gillar att göra. Eller som en sån enkel sak som vilken din favorit färg är. Jag minns en gång när jag träffade dig på ett streetrace, du var med din pappa då. Vi hade inte träffats på säkert 1år men på något sätt så kom du i alla fall ihåg mig för du sprang i till mig och jag lyfte upp dig. Då gav du mig en bamsekram och så sa du: "Jag har saknat dig faster". Mitt hjärta höll på spricka då av både glädje och sorg. Men oavsett hur du är idag så vill jag att du ska veta att faster är stolt över dig och kommer alltid vara det. Jag kommer även alltid finnas vid din sida om det skulle vara någonting fast det inte verkar som det. Men jag är här. Och jag skulle tveklöst ta en kula för din skull vilken dag som helst. Jag älskar dig villkorslöst och kommer alltid göra det.

Lena - Du var som en storasyster till mig. Dig avgudade jag också otroligt mycket. Vi har varit med om mycket tillsammans, både bra och dåliga saker. Om jag hade minsta problem så vände jag mig alltid till dig och du pratade med mig tills det kändes bättre. Och om du hade problem så pratade du med mig. Vi var verkligen där för varandra. Vi var inte syskon genom blodet men genom våra hjärtan var vi det. Så var det i alla fall för mig. När jag var mindre så kommer jag ihåg att jag ville växa upp och bli precis som du var. För jag avgudade att du var så stark och oberoende som person, du sket i alla andra och körde ditt race. Tyckte du inte om någonting så sa du det, men aldrig på ett elakt sätt. Och du visste alltid vad du skulle säga och du stressade aldrig upp dig över småsaker. Och tiderna vi hade saknar jag, men när jag tänker på dom så tänker jag på dom med ett leende.


...Men sen ändrades allting. Jag fick bland annat ett mail där jag fick veta hur värdelös jag är i princip och att vi inte skulle ha någon kontakt längre utan jag skulle bara ha "ett bra liv". I samma stund som jag läste det brevet så krossades mitt hjärta i tusen bitar och det har lämnat ett stort blödande sår och många gråtna tårar och sömnlösa nätter. Jag kan inte ha ett bra liv, inte när det är såhär. Men jag kämpar, mirakel kan ju ske.