Jag är så trött på att det ända livet bjuder på är motgångar,
det känns som om det är så i alla fall.
Jag tänker hela tiden att min tur kommer, så småningom.
Men det händer aldrig,
och det tar så mycket på psyket.

Är det inte den ena saken så är det den andra.
Jag vet inte vad jag ska göra längre,
det känns som om jag håller på tappa mig själv.
Jag vet inte hur jag ska klara av allt,
det känns som om jag har hela världen på mina axlar.

Jag orkar inte.