..tomt. När det är tomt är det inte bra. Jag ser på er med ilska i blicken, ilska som uppkommit av besvikelse och knivar i hjärtat gång på gång. Jag gör allt jag kan, jag gör mitt bästa. VI gör VÅRAT bästa. Men det duger inte.

Jag misstänker att jag vet vad som komma skall. Det svider något så enormt. Hela min värld kommer falla ihop och bli som ett stort svart hål i universum. Och ska jag vara ärlig? Jag kunde inte bry mig mindre. För det känns redan som om det inte kan bli värre än vad det är. Jag vet vad ni tycker och tänker, ni har gjort det klart för mig många gånger. En gång för mycket faktiskt.

Ni ser efter era behov, aldrig mina, aldrig VÅRA. Men respekt ska ni ha? Enligt er. Det ska dock inte vara åt andra hållet också. Jag vet inte vad jag ska säga.

Även om ni lyckas, så kommer ni inte göra det. VI är starka TILLSAMMANS, och kommer klara det här. Med eller utan eran hjälp. VI hade hoppats på med eran hjälp, men det var ett spel. Ett spel som bara ni var med och spelade. Ett spel som gick ut på att trycka så många knivar i ryggen på OSS som möjligt. Ni har lyckats.

Jag vet inte vad jag ska göra. Känner mig orkeslös, förtvivlad och sårad. Detsamma gäller MIN andra HALVA. Det känns som om VI inte ska vara här, VI är på fel ställe. Men VI kämpar...TILLSAMMANS. För det är så det ska vara, oavsett vad ni än säger eller gör. VI ska ta OSS igenom detta.

[ Amor Vincit Omina - Kärleken övervinner allt ]