Mitt i allt så känner jag mig lite duktig faktiskt, denna vecka har jag varit på gymmet 3 gånger och mer ska det bli! På söndag så ska jag dit igen mellan 13-15 och träna rumpen av mig. Det jobbigaste är bara att komma igång men sen när man väl har börjat så är det ganska så ok. Bäst är efteråt, då känner man sig så duktig.

Tankarna... ja, vad ska man säga om dom. Dom kommer och går. Har jag mycket att göra så håller dom sig på avstånd ganska så duktigt, men när natten kommer och man ska försöka sova. Då, då jäklar ska dom komma så att man ligger och grubblar sig till döds nästan. Det är saker som åker runt och runt och runt i mitt huvud hela tiden. Vilket sedan efter en viss tid när det har gått för långt, resulterar i att de personer som jag älskar som mest och som förtjänar det som minst, får all skit. Och det är ju inte riktigt meningen.

Nåja, jag saknar R som en idiot. Han är hos sin kusin och skulle sova där nu i helgen, bra träning jag vet. Men oj, så jobbigt det är. Inatt är det lätt eftersom jag ändå jobbar, men jag bävar inför i morgon. Men jag ska bita ihop :) Oj, va jag ska pussa på honom när han kommer hem sedan!

Nä, nu måste jag sluta.. måste springa och jaga en patient som vandrar runt i korridoren och inte riktigt vet vart h*n ska.