- When the world falls around me

Återigen så står jag utanför min kropp och bara ser på hur hela min värld rasar samman. Det händer saker som jag inte kan kontrollera och jag hatar det. Känner mig så otroligt hjälplös och svag. Biter ihop till tusen och hoppas att det är som alla säger - att efter regn kommer solsken.

~~¤~~

Igår blev jag i alla fall inskriven på sjukhuset samt att de tog lite blodprover inför måndagen. Får se om jag måste spendera helgen på avdelningen eller om jag klarar av att ta mig igenom den själv, det beror helt på hur jag mår utan mina mediciner. Känns så konstigt att om ett par veckor så kommer jag förhoppningsvis vara en helt ny Emelie som orkar allt och som inte är så trött och anfådd hela tiden. Känns lite sjukt, man är en person idag och sedan blir man en annnan. Tänk va man förändras som person när man mår dåligt. Sjukt egentligen. Hoppas att allt går som det ska bara.

Kommentarer
Postat av: Linda

Känner igen mig i dig. Sinustakykardi och världens taskigaste immunförsvar. medicineras med betablockerare men är inte den jag var förr. jobbigast nu är att aldrig få vara riktigt frisk! kram Linda

Svar: Ja precis. Man saknar sitt gamla jag! Att ens sitta vid datorn kan kännas som ett helt projekt, och mycket som man gillar blir tyvärr lidande! Kram
LindholmareN

2013-10-12 @ 21:04:40

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback