Satt precis och läste lite gamla inlägg här i bloggen. Märkte att mycket handlar om mig och mina fysiska problem. Och det gör mig ledsen. Ledsen för att det är inte den Emelie som jag vill vara. Jag vill vara frisk och positiv, men så fort det känns som om att saker och ting börjar gå åt rätt håll så kommer nästa problem och biter mig i arslet. Det känns som om jag får kämpa så mycket för att hålla mig frisk och kry, och medans jag gör det så sitter jag och ser på hur andra lever sitt liv och gör det som faller dom i smaken.

 

Hjärtkateriseringen är i alla fall gjord nu, men med min vanliga otur så var det ingenting de kunde göra, det är något fel med min sinusknuta.. jaha, tack då. Fortsätta med mediciner och försöka stå ut. KANSKE, att det kan bli bättre med åren om jag har tur. Känns bra. Jag fortsätter väll att gå och flåsa som en brunstig älg så fort jag rör mig 100 meter.