Farmor <3
Det känns precis som om jag har ett stort svart hål i mig, och det är hur djupt som helst. Känslorna som jag känner är så blandade. Jag är arg, ledsen, förbannad, förtvivlad, hjälplös, darrig.. aa listan kan göras lång. Jag skulle fortfarande vilja slå handen i en betongvägg just för att det kanske skulle kännas bättre då, jag skulle i alla fall slippa känna smärtan jag har i hjärtat och känna den i handen istället. Så, därför kanske det hjälper?
Väntar fortfarande på att tårarna ska komma, och känner att det inte är långt kvar nu. Dom är påväg hela tiden känns det som, men jag låter det inte ske. Jag måste vara stark, för farmors skull. Orkar hon kämpa så orkar jag. Tror jag. Inte helt säkert. Försöker prata med folk, men jag är inte den typen. Får inte ur mig någonting, öppnar munnen i ett försök men misslyckas varje gång. Fan.
Ord behövs inte alltid <3
Vi måste tro och hoppas på att farmor kommer att fixa detta! Vi får inte ge upp hoppet älskade gumman. Jag vet att du fortfarande håller på att kämpa med morfars bortgång, det är likadant för mig. Hur mycket mer ska vi behöva utstå. Det räcker fan nu. Det är verkligen som du skriver, man hinner inte resa sig upp förrens det kommer ett nytt bakslag. Men jag ville bara igentligen tala om att jag finns här för dig gumman, alltid. Det vet du. Älskar dig mer än livet mitt hjärta!! Puss och kram i oändlighet // Mamma
Håller med din mamma där till fullo! Vi sitter båda /Alla i samma sits och har massa jobbiga bakslag just nu, en efter en. Men FAN den som ger sig!! Eller hur!
Älskar dig med gumman, det vet du! Och det är Speciellt, när det kommer fråm mig!
/Faster.
