All Of Me
Denna helg har varit den jobbigaste jag någonsin har varit med om under mina 24 år. Den har gett mig sån stor psykisk smärta så det inte ens går att förklara. Det känns som om hela min insida håller på slitas isär. Det gör så ont i hela kroppen så att det till och med är svårt och jobbigt att andas. Ögonen känns som sahara öknen, torra och grusiga. Kroppen gråter fortfarande men kan inte längre producera tårar.
Det gör så förbannad jävla ont - vill bara skrika.
John Legend - All Of Me 💕
Det gör så förbannad jävla ont - vill bara skrika.
John Legend - All Of Me 💕
- Words
Satt precis och läste lite gamla inlägg här i bloggen. Märkte att mycket handlar om mig och mina fysiska problem. Och det gör mig ledsen. Ledsen för att det är inte den Emelie som jag vill vara. Jag vill vara frisk och positiv, men så fort det känns som om att saker och ting börjar gå åt rätt håll så kommer nästa problem och biter mig i arslet. Det känns som om jag får kämpa så mycket för att hålla mig frisk och kry, och medans jag gör det så sitter jag och ser på hur andra lever sitt liv och gör det som faller dom i smaken.
Hjärtkateriseringen är i alla fall gjord nu, men med min vanliga otur så var det ingenting de kunde göra, det är något fel med min sinusknuta.. jaha, tack då. Fortsätta med mediciner och försöka stå ut. KANSKE, att det kan bli bättre med åren om jag har tur. Känns bra. Jag fortsätter väll att gå och flåsa som en brunstig älg så fort jag rör mig 100 meter.
- When the world falls around me
Återigen så står jag utanför min kropp och bara ser på hur hela min värld rasar samman. Det händer saker som jag inte kan kontrollera och jag hatar det. Känner mig så otroligt hjälplös och svag. Biter ihop till tusen och hoppas att det är som alla säger - att efter regn kommer solsken.
~~¤~~
Igår blev jag i alla fall inskriven på sjukhuset samt att de tog lite blodprover inför måndagen. Får se om jag måste spendera helgen på avdelningen eller om jag klarar av att ta mig igenom den själv, det beror helt på hur jag mår utan mina mediciner. Känns så konstigt att om ett par veckor så kommer jag förhoppningsvis vara en helt ny Emelie som orkar allt och som inte är så trött och anfådd hela tiden. Känns lite sjukt, man är en person idag och sedan blir man en annnan. Tänk va man förändras som person när man mår dåligt. Sjukt egentligen. Hoppas att allt går som det ska bara.
~~¤~~
Igår blev jag i alla fall inskriven på sjukhuset samt att de tog lite blodprover inför måndagen. Får se om jag måste spendera helgen på avdelningen eller om jag klarar av att ta mig igenom den själv, det beror helt på hur jag mår utan mina mediciner. Känns så konstigt att om ett par veckor så kommer jag förhoppningsvis vara en helt ny Emelie som orkar allt och som inte är så trött och anfådd hela tiden. Känns lite sjukt, man är en person idag och sedan blir man en annnan. Tänk va man förändras som person när man mår dåligt. Sjukt egentligen. Hoppas att allt går som det ska bara.
In a few seconds - my world got turned upside down
Tänk att på ett par minuter, några fjuttiga minuter så kan hela ens värld förändras. 60 sekunder och sedan kan ditt liv vara helt upp och ner vänt. Konstigt det där.
~~ ¤ ~~
Måndagen närmar sig. Måndagen som förhoppningsvis gör så att jag kan börja leva mitt liv till fullo igen. Det har varit en hård kamp att ens komma dit jag är nu, mycket blod, svett och tårar. Många anfall och många tester, men äntligen så ser jag snart målinjen. Hoppas jag, om allt går som man har planerat. Skum känsla det där, att inom loppet av 2-3 veckor så kommer jag kunna göra VAD JAG VILL!
~~ ¤ ~~
Sitter som vanligt och ugglar för mig själv mitt i natten, hjärtat mitt sover hemma hos sin mamma inatt, då brukar tankarna kunna löpa fritt. Både bra och dåligt kanske. Har sådan otrolig tur att jag har honom vid min sida, han är verkligen mitt allt som har stått vid min sida trots alla jävla motgångar. Han är en riktig ängel.
~~ ¤ ~~
Family Guy får distrahera mig tills John Blund kommer på besök. Det brukar fungera ganska bra, bara jag har något på i bakgrunden som låter så brukar det lösa sig. Godnatt!
- Dravel
Man förväntar sig så mycket saker av människor, man tar för givet så lätt på saker och ting, men man förväntar sig aldrig att ge något tillbaka. Man tycker så mycket, och vill förändra så mycket på mänskligheten men för att våra medmänniskor ska kunna förändra sig så måste man först och främst börja med att förändra sig själv. Men det tänker vi inte på, de flesta av oss vet att vi inte är perfekta, men ändå så förväntar vi perfektion i andra. Hur går det ihop?
Man kan till exempel inte säga; "Jag strejkar för att den andra inte gör något". I det långa loppet så leder det ingenstans förrutom att parten nummer tre får jobba dubbelt så mycket än vad den annars skulle göra. Så långt tänker man inte, för gynnar det inte dig själv så bryr man sig inte. Och även om man ser att det inte leder till något varför ska man då fortsätta. Bara för att det är skönt för en själv? Behöver ju inte lyfta ett finger, behöver inte göra någonting - slutar med exakt allting. Egoistiskt.
VM - GULD 2013
Fyfan vilken härlig känsla, vilket lag vi har! Vilka otroligt duktiga grabbar, de är såååå värda guldet!
Och när vår fina nationalsång sjungs och vår underbara flagga hissas, takes my breath away! Det gör inte så mycket att vi inte vann Eurovison, hockeyn var så mycket mer värt!
Och när vår fina nationalsång sjungs och vår underbara flagga hissas, takes my breath away! Det gör inte så mycket att vi inte vann Eurovison, hockeyn var så mycket mer värt!
- Estonia
- Varje dag är en gåva.
- Shine bright like a diamond.
Var på Previa idag och för första gången på väldigt länge så var jag nöjd och kände mig hörd och sedd när jag kom ut från läkaren. Jag var där för att jag har varit sjuk så mycket och inte fått någon ordentlig hjälp, förens nu.
Förklarade vad mitt problem är och när det började och hela historien. Har ju aldrig varit så sjuk som jag är nu och de på Previa förstog att jag inte kunde fortsätta ha det såhär. De reagerade också på att jag inte har fått hjälp, så nu blir det en ordentlig utredning.
Först och främst av hjärtat eftersom det var där allt började från den första början, efter det har det bara gått utåt och mer och mer delar av min kropp har gett upp. Immunförsvar har jag inte ens ett längre.
Massa prover är tagna, även sådana som man inte brukar ta. Det var en snabb visit hos läkaren då han egentligen inte hade tid men han ville träffa mig ändå. Där pratade vi lite snabbt om eventuellt ett 24-timmars EKG och även ett arbets - EKG. Får se hur det blir, ska tillbaka till honom nästa Onsdag. Jag är nöjd, jag skulle ju egentligen inte ha träffat honom idag, men bara de att han ville träffa mig en snabbis trots att han egentligen inte hade tid visar ju på hur duktiga de är.
Nu hoppas jag verkligen att vi får ordning på detta, för jag orkar inte längre. Jag gick ut därifrån med ett leende på läpparna, för att för första gången på längre kände jag mig betrodd och togs på allvar.
Hoppas att min kamp tar slut nu, för jag vill inte vara denna trötta, dystra och slutkörda Emelie som jag nu är. Jag vill tillbaka till mitt riktiga jag.
Förklarade vad mitt problem är och när det började och hela historien. Har ju aldrig varit så sjuk som jag är nu och de på Previa förstog att jag inte kunde fortsätta ha det såhär. De reagerade också på att jag inte har fått hjälp, så nu blir det en ordentlig utredning.
Först och främst av hjärtat eftersom det var där allt började från den första början, efter det har det bara gått utåt och mer och mer delar av min kropp har gett upp. Immunförsvar har jag inte ens ett längre.
Massa prover är tagna, även sådana som man inte brukar ta. Det var en snabb visit hos läkaren då han egentligen inte hade tid men han ville träffa mig ändå. Där pratade vi lite snabbt om eventuellt ett 24-timmars EKG och även ett arbets - EKG. Får se hur det blir, ska tillbaka till honom nästa Onsdag. Jag är nöjd, jag skulle ju egentligen inte ha träffat honom idag, men bara de att han ville träffa mig en snabbis trots att han egentligen inte hade tid visar ju på hur duktiga de är.
Nu hoppas jag verkligen att vi får ordning på detta, för jag orkar inte längre. Jag gick ut därifrån med ett leende på läpparna, för att för första gången på längre kände jag mig betrodd och togs på allvar.
Hoppas att min kamp tar slut nu, för jag vill inte vara denna trötta, dystra och slutkörda Emelie som jag nu är. Jag vill tillbaka till mitt riktiga jag.
- Natt/morgon tankar.
Varför är vi människor så besatta av att allt ska vara så perfekt och planerat. Varför kan inte vi bara göra det vi vill när vi vill, utan att tänka att man har en massa ansvar och en massa måsten. Varför är vi så rädda för förändringar och varför vill vi så gärna ha en stabil grund så fort vi blir vuxna. Varför måste man tänka på en massa saker som dessa trots att det kanske inte är vad man vill.
Kan man inte bara leva livet ett tag. Nej. För vi måste ha jobb t.ex. för att vi ska klara oss i livet - mat, hyra, försäkringar, räkningar, ja ni vet, allt sånt. Och har man inte räkningar, hyra och allt så måste man ändå ha jobb för att man ska kunna skaffa sig sådana saker!
Men vart längst vägen försvinner det som man egentligen vill. Vilken människa vill jobba mer än halva tiden av sitt liv, vilken människa vill känna sig tvingad till alla måsten och alla ansvar. Vi lever ETT liv och det livet ska man kämpa sig igenom istället för att njuta av det.
Och det verkar ju.. logiskt?
< 3 JANUARI 2013 >
God Jul & Gott Nytt År !
Så¨nu har jag sagt det, försent men jag har dock sagt det! :)
Sitter på jobbet just nu och slutar alldeles strax, skulle egentligen bara kolla in på aftonbladet men så kom jag och tänka på en sak. Det här med nyårslöften.
Jag vet inte hur många sådana man har sagt under mina ynka 22 år, och inte en enda har man kunnat hålla. Lame as hell, har ingen självdiceplin med andra ord. Så nu i år, innan nyår, så tänkte jag att jag inte ska ha något löfte i år. Utan jag ska ha "löftet" mer som en förväntning än ett löfte.Kanske låter rörigt, men om jag har det som en löfte så skulle jag bara känna mig tvingad istället och det är kanske därför det alltid spricker.
Så min förväntnig är att jag ska komma igång med träningen igen, efter den långa tiden som jag har varit sjuk så kom jag tyvärr ifrån det ganska så mycket. Så nu är det ju ett ypperligt tillfälle att satsa på det igen! Jag har även kommit på att jag har tränat fel också, jag har lyft vikter och haft mig men det är inte det jag ska göra. Jág ska sitta på cyckeln t.ex. och trampa tills jag får skavsår i rumpan! Jag ska stå på crossisen tills jag är svimfärdig och jag ska springa på löpbandet tills jag dör! Konditionsträning it is!
Nu ska vi bara se hur det går med denna förväntning också...
Så¨nu har jag sagt det, försent men jag har dock sagt det! :)
Sitter på jobbet just nu och slutar alldeles strax, skulle egentligen bara kolla in på aftonbladet men så kom jag och tänka på en sak. Det här med nyårslöften.
Jag vet inte hur många sådana man har sagt under mina ynka 22 år, och inte en enda har man kunnat hålla. Lame as hell, har ingen självdiceplin med andra ord. Så nu i år, innan nyår, så tänkte jag att jag inte ska ha något löfte i år. Utan jag ska ha "löftet" mer som en förväntning än ett löfte.Kanske låter rörigt, men om jag har det som en löfte så skulle jag bara känna mig tvingad istället och det är kanske därför det alltid spricker.
Så min förväntnig är att jag ska komma igång med träningen igen, efter den långa tiden som jag har varit sjuk så kom jag tyvärr ifrån det ganska så mycket. Så nu är det ju ett ypperligt tillfälle att satsa på det igen! Jag har även kommit på att jag har tränat fel också, jag har lyft vikter och haft mig men det är inte det jag ska göra. Jág ska sitta på cyckeln t.ex. och trampa tills jag får skavsår i rumpan! Jag ska stå på crossisen tills jag är svimfärdig och jag ska springa på löpbandet tills jag dör! Konditionsträning it is!
Nu ska vi bara se hur det går med denna förväntning också...
- Kortison och mera sjukskrivning
Inatt fick jag sova mellan 23.20 till 03.10 ungefär och det känns som om jag ska vara tacksam över den lilla sömn som jag får. Det är jobbigt det här faktiskt, har svårt att sova i vanliga fall men nu är det ju värre än någonsin. Så nu sitter jag här, älsklingen har gått till jobbet för en stund sedan, det blv kaffe på sängen för honom idag igen. Och sex and the city står på i bakgrunden. Har tänt ljus och sitter och dricker min andra kopp kaffe för dagen. Funderar på om jag ska väcka grannen lite senare och fråga om hon har lust att hänga med på en stillsam morgonpromenix sedan. Känner att jag måste komma ut och få lite frisk luft men det får bli en kort sådan isånnafall eftersom jag får så svårt att andas nu när jag är sjuk.
Var för övrigt tillbaka till läkaren igår, och har nu fått tre olika diagnoser..dom två första fattade jag men inte den tredje då min läkare inte alls är duktig på svenska, vad jag fattade var att han sjukskrev mig en vecka till, så är nu inne på tredje veckan med sjukskrivning. Det kommer ju kännas bra på lönen sedan. Men hälsan går före antar jag, och sen så är vi ju faktiskt 2 stycken som har en inkomst så det borde lösa sig. Ska i alla fall fortsätta med pencillinen och så fick jag även 12 stycken kortisontabletter som jag skulle ta alla på en gång efter att de hade löst upp i lite vatten. Jag har inte kännt någon smak eller lukt på dessa tre veckor men denna smak kände jag, och den var vidrig! Hoppas verkligen att jag inte behöver ta det något mer. Och mår jag inte bättre till onsdag så skall jag ringa till honom igen. Håll alla tummar och tår att jag inte behöver, det är inte meningen att man måste be om sin journal för att kunna se vad han har skrivit bara för att man inte fattar, får den dock om tidigast 1 vecka. Ska även byta läkare så tog med mig papper från VC angående det innan jag gick hem.
Nä, ska fortsätta kolla nu, vem vet, jag kanske kommer tillbaka sedan.
- Sleepless
Sleepless night på Åsen, är vad det blev. Nu är klockan så pass mycket så att älsklingen snart ska upp och åka till jobbet, så jag skippade i tanken på att försöka sova och bestämde mig för att sätta på kaffe till honom istället. Och att sova sedan efter att han har åkt är nog ganska så lönlöst också eftersom jag ska till läkaren 10.20 så det blir ändå inte mycket sömn. Det värsta är att jag är så otroligt trött men kan verkligen inte sova för att så fort jag lägger mig ner så hostar jag ihjäl mig och gör jag inte det så får jag ingen luft istället, och ja! Jag har försökt sova sittandes, det funkar inte heller.. det slutar bara med att jag får ont i nacken och ryggen istället.
Nåja, det blir nog bra tillslut. Jag får försöka sova tidigt ikväll, vem vet, om jag är ordentligt utmattad så kanske jag somnar trots hosta och andnöd!
Herregud, va livet kan vara underbart ibland, ironiskt sett. Det finns så mycket skit som är så onödigt istället borde man kunna njuta av livet bara, man har bara ett liv men ändå så ska det finnas sjukdomar, jobb och en massa tråkigheter. Hur ska man då ta tillvara på livet? Speciellt sånna som mig, som jobbar kvällar och helger. Det är jätte tråkigt för att när polarna är lediga så jobbar oftast jag, och sedan när jag är ledig (T.ex. en måndag) så jobbar ju dom!
Om jag ändå kunde ha tagit tillvara på tiden när jag gick i skolan, då hade man kvällarna fria om det inte var mycket plugg, och man hade helgerna fria. Och om man ska jämföra plugg och jobb så är plugget en dans på rosor.
- Tankar & Funderingar.. Om ingenting.
Sex and the city boxen är en räddare i nöden nu när jag ligger sjuk, jag kollar på det dag som natt samtidigt som jag fantiserar om att kunna vara så bra kompis med 4 olika individer. Lät nu som om jag inte hade några vänner men det jag menade var att det är sällan 4 tjejer kan komma överrens så pass bra och så länge. Det brukar nästan alltid komma upp någon typ av konflikter, att den andra har snackat skit om den ena eller nått sånt..
Över till annat, jag väntar fortfarande på min kalleles till psykologen, ska bli lite inressant att gå dit faktisk. Varför vet jag inte, men vet ju att jag har otroligt mycket saker innom mig. Ska väl bli intressant och se hur jag känner mig när jag har pratat med henne några gånger, om jag känner någon skillnad eller inte.
Ska tillbaka till läkaren i morgon, se om jag får en ny sjukskrivning eller inte. Känner att jag fortfarande inte är okej, har så otroligt ont i lungorna och det känns som om det blir svårare och svårare att andas när jag lägger mig. Är inne på andra pencillin kuren men det känns inte bättre. Mycoplasma är inte kul att ha och göra med kan jag lova! Ser inte fram emot att gå till min husläkare i morgon det är en inkompetent människa som tror att han är så satans duktig, han fattar ju inte ens vad man säger. Ska byta läkare så fort jag har fått reda på vart jag ska med foten, kan inte byta sålänge det är han som skickar remisser till olika kliniker och sjukhus.
Nä, nu blir det en sup med hostmedicin, kanske en varma koppen och krypa ner under täcket i soffan. Skulle vilja ligga brevid älsklingen min, men vill inte väcka honom bara för att jag inte kan sova. Så väntar lite med att mysa ner mig hos honom. Min drömprins!
-
Jag faller isär. .
