Så sitter man här igen efter många månaders uppehåll. Varför vet jag inte, blir bara så. Det är mycket som händer, men ändå ingenting. Bloggen är inte prio nr. 1 för mig helt enkelt.

R är ute och kör med sin fiddy...vad ska man säga. Först var det en fyrhjuling, som jag hatade ut i fingerspettsarna och nu en fiddy, hans intresse. Vad ska man säga. Jag är också intresserad av motorer och fart och allt sånt där, men jag springer i alla fall inte och köper det. Och byta fyrhjulingen mot fiddyn, bra affär enligt honom. Han är nöjd, men jag? Jag kunde ha varit gladare.

Så nu sitter jag här helt själv denna kväll medan Måndagen börjar leda mot sitt slut. Ska försöka sova snart, men har så mycket energi i kroppen. Funderar på om man ska ta en kort liten promenad då vi inte har kommit till gymmet på 2 dagar. Kanske därför jag har överflöd av energi. Ta en runda runt huset typ bara så att man blir av med det så man kan somna avslappnad sedan.

Vi får se hur jag gör, ska ju upp tidigt i morgon så skulle helst ha velat sova för 2 timmar sedan men jaa... jag får trösta mig med att det är en kort dag i morgon. Jobbar endast mellan 7-14 så jag står nog ut om sömnen blir dålig.

Har för övrigt gaddat mig nu också så ÄNTLIGEN sitter "Per Aspera Ad Astra" på kroppen, med 3 små stjärnor. En för farmor, en för morfar och en för gammelmormor. Gjorde inte så ont som jag hade förväntat mig men det var ju inte heller skönt. Man har varit med om trevligare saker än så. När han kom över kotan så kändes det som mest. Men det var bara bita ihop, den smärtan var ingenting om man jämför med smärtan när jag förlorade de som tattoon står för.

Jag skäms nästan, nu är det exakt 1 månad sen jag senast skrev någonting här i bloggen. Det är inte det att jag inte vill utan det är bara det att jag hinner inte och prioriterar det inte. Sen så känns det inte som om det är värt att skriva något när ingenting speciellt har hänt. Mitt liv rullar på i vanlig ordning, det som har hänt är väll att jag och mitt hjärta har skaffat oss ett varsitt gymkort. Annars så är det inte så mycket mer än så.

Har förresten mailat min gamla ortoped som jag hade när jag krossade foten 97. Han svarade tillbaka och sa att han kan inte hjälpa mig med att fylla i ett papper som jag sedan ska skicka till Folksam utan jag måste ta kontakt med en ortoped som behandlar vuxna. Lätt det kommer bli då, dels så måste jag först få en tid till min husläkare och sedan så måste han skicka en remiss och gud vet hur lång tid det tar innan jag får tid till dom.

Aja, jag ska inte skriva mer trams nu, det är ännu en sömnlös natt här uppe på åsen. Men vila räknas kanske, eller? ;)

Så sitter man här igen. Ny duschad och fräsch.
Dagen har flytit på i lagom takt och man har kännt
 att det har varit söndag.
Jag berättar i morgon vad som har hänt dom 2 senaste dagarna för nu håller batteriet på att ta slut så måste ladda datorn. Är fortfarande lika nöjd med den. Nu ska jag lägga mig och sussa brevid världens bästa pojke med den underbaraste själen. På fredag smäller det! Godnatt!